She's The Girl
Jag känner att jag måste börja med att be om ursäkt för att jag försummat bloggen på samma sätt som John Goodman försummar sin kropp. Till mitt försvar kan jag dock hävda att det dels faktiskt är lite jobbigt att skriva och även att jag varit utan internet fredag-måndag. För att gottgöra er kära läsare och er (säkerligen) numera omåttliga törst efter information om mitt liv, kommer jag nu skriva två inlägg om vad som hänt under denna period av tystnad!
Min resa till Paris påbörjades som bekant i fredags när jag klockan 09:25 steg på tåget i Gerrards Cross för att sedermera (efter en del byten av tåg, givetvis) anlända i Paris klockan 15:50, lokal tid.
Hotellet jag och Sanna valt att bo på denna gång hette Villa Modogliani och ligger i närheten av Tour Montparnasse. Hotellet låg fantastiskt bra till på en lugn gata och hade dessutom en egen innergård som ljudisolerade hotellet fantastiskt bra, hotellet var fräscht, snyggt, praktiskt och hade utomordentligt trevlig personal. Den enda nackdelen var egentligen sängarna som varken hade täcken eller lakan, utan endast filtar. Seriöst, varför filtar?! Nåväl, den i övrigt så höga standarden på hotellet bidrog till att ca 90 % av vår tid spenderades antingen på hotellrummet där vi bara kunde mysa och umgås, eller på någon bra restaurang där vi åt god mat! Det enda undantaget gällande bra restauranger måste väl vara en restaurang i latinska kvarteren, vars musslor gav Sanna en smärre matförgiftning.
Vad gjorde vi annars då? Jo, i fredags fick vi ju träffa vår egen favorittysk Mirka! Vi satt och pratade i ett par timmar på en restaurang och även fast det var alldeles utomordentligt trevligt så är jag rädd att jag kanske pratade lite för fort för vår vän, vars svenska numera är lite ringrostig.
I lördags var jag och Sanna på musée du quai Branly, som uppvisade en ytterst intressant utställning om amerikansk och afrikansk historia, som tyvärr alltför ofta hamnar i skuggan av den västerländska barocken och renässansen. Nu när jag skriver om lördag så får jag ju absolut inte glömma bort att nämna att detta var vår 2-årsdag! Vi firade genom att äta på en lite lyxigare restaurang vid namn La Coupole. För er som är intresserade av historia kan jag nämna att den grundades år 1805 av en viss härförare vid namn Napoleon Bonaparte. Åter till det fantastiska faktum att jag och Sanna nu spenderat hela 2 år med varandra! Somliga kan tycka att detta borde firas med pompa och ståt, med blommor, presenter och annat ståhej, men saken är den att det enkla faktum att vi faktiskt fick vara med varandra överskuggade allt annat och förvandlade det till pyttesmå bagateller.
I söndags for vi en sväng på Svenska Kyrkan där vi såg det romantiska dramat A Walk to Remember. I princip direkt efter filmen var slut slog Sannas matförgiftning till, glad alla hjärtans dag! Efter en del möda tog vi oss tillbaka till hotellet där vi vilade upp oss inför middagen som intogs på en alldeles utomordentligt bra restaurang vid namn Auberge de Venise.
I måndags var vi tragiskt nog tvungna att checka ut från hotellet och bege oss till Bailly där vi helt enkelt tog det lugnt och lekte lite med fyraåringen Sanna tar hand om, efter att vi hämtat upp honom från skolan vid femtiden. Vid sjusnåret var det dags att säga farväl och jag insåg då att en helg är alldeles för kort tid att träffas, det var jobbigare än jag trodde att säga hejdå och sekunden jag satte mig på tåget in till Paris kände jag hur jag redan började sakna henne. Nu blir det att se fram emot nästa gång vi träffas, vilket blir antingen i slutet av mars eller april!
Min resa till Paris påbörjades som bekant i fredags när jag klockan 09:25 steg på tåget i Gerrards Cross för att sedermera (efter en del byten av tåg, givetvis) anlända i Paris klockan 15:50, lokal tid.
Hotellet jag och Sanna valt att bo på denna gång hette Villa Modogliani och ligger i närheten av Tour Montparnasse. Hotellet låg fantastiskt bra till på en lugn gata och hade dessutom en egen innergård som ljudisolerade hotellet fantastiskt bra, hotellet var fräscht, snyggt, praktiskt och hade utomordentligt trevlig personal. Den enda nackdelen var egentligen sängarna som varken hade täcken eller lakan, utan endast filtar. Seriöst, varför filtar?! Nåväl, den i övrigt så höga standarden på hotellet bidrog till att ca 90 % av vår tid spenderades antingen på hotellrummet där vi bara kunde mysa och umgås, eller på någon bra restaurang där vi åt god mat! Det enda undantaget gällande bra restauranger måste väl vara en restaurang i latinska kvarteren, vars musslor gav Sanna en smärre matförgiftning.
Vad gjorde vi annars då? Jo, i fredags fick vi ju träffa vår egen favorittysk Mirka! Vi satt och pratade i ett par timmar på en restaurang och även fast det var alldeles utomordentligt trevligt så är jag rädd att jag kanske pratade lite för fort för vår vän, vars svenska numera är lite ringrostig.
I lördags var jag och Sanna på musée du quai Branly, som uppvisade en ytterst intressant utställning om amerikansk och afrikansk historia, som tyvärr alltför ofta hamnar i skuggan av den västerländska barocken och renässansen. Nu när jag skriver om lördag så får jag ju absolut inte glömma bort att nämna att detta var vår 2-årsdag! Vi firade genom att äta på en lite lyxigare restaurang vid namn La Coupole. För er som är intresserade av historia kan jag nämna att den grundades år 1805 av en viss härförare vid namn Napoleon Bonaparte. Åter till det fantastiska faktum att jag och Sanna nu spenderat hela 2 år med varandra! Somliga kan tycka att detta borde firas med pompa och ståt, med blommor, presenter och annat ståhej, men saken är den att det enkla faktum att vi faktiskt fick vara med varandra överskuggade allt annat och förvandlade det till pyttesmå bagateller.
I söndags for vi en sväng på Svenska Kyrkan där vi såg det romantiska dramat A Walk to Remember. I princip direkt efter filmen var slut slog Sannas matförgiftning till, glad alla hjärtans dag! Efter en del möda tog vi oss tillbaka till hotellet där vi vilade upp oss inför middagen som intogs på en alldeles utomordentligt bra restaurang vid namn Auberge de Venise.
I måndags var vi tragiskt nog tvungna att checka ut från hotellet och bege oss till Bailly där vi helt enkelt tog det lugnt och lekte lite med fyraåringen Sanna tar hand om, efter att vi hämtat upp honom från skolan vid femtiden. Vid sjusnåret var det dags att säga farväl och jag insåg då att en helg är alldeles för kort tid att träffas, det var jobbigare än jag trodde att säga hejdå och sekunden jag satte mig på tåget in till Paris kände jag hur jag redan började sakna henne. Nu blir det att se fram emot nästa gång vi träffas, vilket blir antingen i slutet av mars eller april!
Kommentarer
Trackback
