Flowers n'stuff
Bara för att vara lite dryg mot alla er frusna stackare i fäderneslandet: Vi har blommor!
Star Mile
Nedan följer ett krystat och oinspirerat stycke text som endast skrivs eftersom jag inte lyckats motivera mig själv nog mycket tidigare i veckan för att sammanfatta mina tankar och upplevelser i text.
Istället för att gå på gym har jag bestämt mig för att endast träna hemma (och handbollen då...). Anledningen till detta är att jag upptäckte att gå på gymmet skulle för mig gå på en snittkostnad av brutala 50£ i månaden. Efter att jag känt mig bedrövad ett tag över att tvingas göra detta beslut gjorde jag det bästa av situationen och beställde mig ett par hantlar för 25£, jag funderar även på att köpa en skivstång snart, men vi får se hur mycket det går på. Hantlarna levererades i onsdags och kommer förhoppningsvis användas flitigt nog för att ge mig ett par perfekt skulpterade armar.
I fredags var jag ute i London för första gången sen jag flyttade hit och sammanfattningsvis kan man säga att kvällen skulle kunnat gå avsevärt bättre. Kvällen började på bästa tänkbara sätt och var precis så rolig man kan förvänta sig att en sådan kväll ska vara fram till klockan ett, då en av tjejerna blev lite väl överförfriskad och behövde lite extra omtanke. Lång historia kort: Istället för att gå på klubben som var vårt huvudmål tog jag hand om denna arma själ fram till klockan fem och vid halv sju satt jag på tåget hem igen. Sedan dess har jag helt enkelt försökt att återhämta mig energimässigt från denna olyckliga händelse och nu ser jag fram emot en ny spännande vecka, som förhoppningsvis slutar lyckligare än den förra!
Cheers mates!
Istället för att gå på gym har jag bestämt mig för att endast träna hemma (och handbollen då...). Anledningen till detta är att jag upptäckte att gå på gymmet skulle för mig gå på en snittkostnad av brutala 50£ i månaden. Efter att jag känt mig bedrövad ett tag över att tvingas göra detta beslut gjorde jag det bästa av situationen och beställde mig ett par hantlar för 25£, jag funderar även på att köpa en skivstång snart, men vi får se hur mycket det går på. Hantlarna levererades i onsdags och kommer förhoppningsvis användas flitigt nog för att ge mig ett par perfekt skulpterade armar.
I fredags var jag ute i London för första gången sen jag flyttade hit och sammanfattningsvis kan man säga att kvällen skulle kunnat gå avsevärt bättre. Kvällen började på bästa tänkbara sätt och var precis så rolig man kan förvänta sig att en sådan kväll ska vara fram till klockan ett, då en av tjejerna blev lite väl överförfriskad och behövde lite extra omtanke. Lång historia kort: Istället för att gå på klubben som var vårt huvudmål tog jag hand om denna arma själ fram till klockan fem och vid halv sju satt jag på tåget hem igen. Sedan dess har jag helt enkelt försökt att återhämta mig energimässigt från denna olyckliga händelse och nu ser jag fram emot en ny spännande vecka, som förhoppningsvis slutar lyckligare än den förra!
Cheers mates!
Just Hanging Out With Will
P.g.a bristande uppmärksamhet under den senaste tiden har jag tyvärr låtit bloggen förfalla. För er som inte är bekant med detta så kan jag meddela att till skillnad från människor överlever inte bloggar på mat och vatten, de behöver omtanke, uppmärksamhet och vård.
Det som hänt under den gångna veckan är som följande:
Söndag:
Kinesiskt nyårsfirande i London. Underhållningen var stundtals bedrövande mediokert, men umgänget var trevligt, folkvimmlet härligt och utsmyckningarna var rent ögongodis.
Det som hänt under den gångna veckan är som följande:
Söndag:
Kinesiskt nyårsfirande i London. Underhållningen var stundtals bedrövande mediokert, men umgänget var trevligt, folkvimmlet härligt och utsmyckningarna var rent ögongodis.
Förutom själva nyårsfirandet hann vi även med en del sightseeing och vi passerade bl.a London Eye, Big Ben och parlamentet, Westminister Abbey och Buckingham Palace.
Big Ben vs. Big Elias - Vem är längre?
Samtliga veckodagar: Jobb, för lite sömn, ett besök på Ethorpes bar där jag var den enda som fick beställa alkohol eftersom de andra tydligen inte hade nog bra ID:n, samt i fredags blev det utgång i Beaconsfield! Det var som roligast fram till klockan 00:30 då det underligt nog började bli lite folktomt, men innan dess intog jag dansgolvet där jag visade mina läckra dancemoves och nog fick jag en del avundsjuka blickar! Inte så mycket p.g.a min dans, utan mer för att jag dansade med ett gäng på 7 tjejer när resten av killarna på klubben fick kämpa för att hitta sig en enda.
Lördag: Sova ut, samt sitta barnvakt vilket inbringade hela 70£! Det känns nästan orättvist hur mycket jag fick när man jämför med mina kompisar.
Söndag: Dagbesök i Stratford-upon-Avon, vilken är William Shakespeares hemstad. Besöket hotades på morgonen av ett ihärdigt regn, men trots detta bestämde vi oss för att ta chansen och fara och tur var väl det! När vi kom fram ett par timmar senare hade det redan slutat regna och vi behövde inte ta fram våra paraply under hela dagen! Under vårt besök hann vi med flera intressanta platser där Shakespeare vistats och bott, bl.a hans barnhem, hans hem i vuxen ålder, hans dotters hem, samt kyrkan där han ligger begravd. Jag planerade att ta bilder på allt detta, men tyvärr upptäckte jag att jag lyckats med bragden att lämna batteriet till min kamera hemma. Lyckligtvis hade de andra med sig sina kameror, så förhoppningsvis kan jag ändå få ta del av bildbevisen senare.
Nu är det dags för mig att sova, jag har en lång vecka framför mig och jag kan knappast få för mycket sömn. Cheers mates!
It's Raining Rain
En sak lär man sig snabbt om England och det är att det verkar regna varje dag. Men man vänjer sig inte vid det, nej, det är precis lika deprimerande varje gång man kollar ut genom fönstret och ser den grå himlen och den blöta marken som ständigt invaderas av nya vattendroppar.
Nyårsfirande i Chinatown idag, ska bli superkul! Förhoppningsvis förstörs det inte av regnet.
Nyårsfirande i Chinatown idag, ska bli superkul! Förhoppningsvis förstörs det inte av regnet.
Pizza
Det är pizzakväll och jag känner hur saliven formligen börjar rinna av den utsökta doften. 10 min kvar i ugnen!
She's The Girl
Jag känner att jag måste börja med att be om ursäkt för att jag försummat bloggen på samma sätt som John Goodman försummar sin kropp. Till mitt försvar kan jag dock hävda att det dels faktiskt är lite jobbigt att skriva och även att jag varit utan internet fredag-måndag. För att gottgöra er kära läsare och er (säkerligen) numera omåttliga törst efter information om mitt liv, kommer jag nu skriva två inlägg om vad som hänt under denna period av tystnad!
Min resa till Paris påbörjades som bekant i fredags när jag klockan 09:25 steg på tåget i Gerrards Cross för att sedermera (efter en del byten av tåg, givetvis) anlända i Paris klockan 15:50, lokal tid.
Hotellet jag och Sanna valt att bo på denna gång hette Villa Modogliani och ligger i närheten av Tour Montparnasse. Hotellet låg fantastiskt bra till på en lugn gata och hade dessutom en egen innergård som ljudisolerade hotellet fantastiskt bra, hotellet var fräscht, snyggt, praktiskt och hade utomordentligt trevlig personal. Den enda nackdelen var egentligen sängarna som varken hade täcken eller lakan, utan endast filtar. Seriöst, varför filtar?! Nåväl, den i övrigt så höga standarden på hotellet bidrog till att ca 90 % av vår tid spenderades antingen på hotellrummet där vi bara kunde mysa och umgås, eller på någon bra restaurang där vi åt god mat! Det enda undantaget gällande bra restauranger måste väl vara en restaurang i latinska kvarteren, vars musslor gav Sanna en smärre matförgiftning.
Vad gjorde vi annars då? Jo, i fredags fick vi ju träffa vår egen favorittysk Mirka! Vi satt och pratade i ett par timmar på en restaurang och även fast det var alldeles utomordentligt trevligt så är jag rädd att jag kanske pratade lite för fort för vår vän, vars svenska numera är lite ringrostig.
I lördags var jag och Sanna på musée du quai Branly, som uppvisade en ytterst intressant utställning om amerikansk och afrikansk historia, som tyvärr alltför ofta hamnar i skuggan av den västerländska barocken och renässansen. Nu när jag skriver om lördag så får jag ju absolut inte glömma bort att nämna att detta var vår 2-årsdag! Vi firade genom att äta på en lite lyxigare restaurang vid namn La Coupole. För er som är intresserade av historia kan jag nämna att den grundades år 1805 av en viss härförare vid namn Napoleon Bonaparte. Åter till det fantastiska faktum att jag och Sanna nu spenderat hela 2 år med varandra! Somliga kan tycka att detta borde firas med pompa och ståt, med blommor, presenter och annat ståhej, men saken är den att det enkla faktum att vi faktiskt fick vara med varandra överskuggade allt annat och förvandlade det till pyttesmå bagateller.
I söndags for vi en sväng på Svenska Kyrkan där vi såg det romantiska dramat A Walk to Remember. I princip direkt efter filmen var slut slog Sannas matförgiftning till, glad alla hjärtans dag! Efter en del möda tog vi oss tillbaka till hotellet där vi vilade upp oss inför middagen som intogs på en alldeles utomordentligt bra restaurang vid namn Auberge de Venise.
I måndags var vi tragiskt nog tvungna att checka ut från hotellet och bege oss till Bailly där vi helt enkelt tog det lugnt och lekte lite med fyraåringen Sanna tar hand om, efter att vi hämtat upp honom från skolan vid femtiden. Vid sjusnåret var det dags att säga farväl och jag insåg då att en helg är alldeles för kort tid att träffas, det var jobbigare än jag trodde att säga hejdå och sekunden jag satte mig på tåget in till Paris kände jag hur jag redan började sakna henne. Nu blir det att se fram emot nästa gång vi träffas, vilket blir antingen i slutet av mars eller april!
Min resa till Paris påbörjades som bekant i fredags när jag klockan 09:25 steg på tåget i Gerrards Cross för att sedermera (efter en del byten av tåg, givetvis) anlända i Paris klockan 15:50, lokal tid.
Hotellet jag och Sanna valt att bo på denna gång hette Villa Modogliani och ligger i närheten av Tour Montparnasse. Hotellet låg fantastiskt bra till på en lugn gata och hade dessutom en egen innergård som ljudisolerade hotellet fantastiskt bra, hotellet var fräscht, snyggt, praktiskt och hade utomordentligt trevlig personal. Den enda nackdelen var egentligen sängarna som varken hade täcken eller lakan, utan endast filtar. Seriöst, varför filtar?! Nåväl, den i övrigt så höga standarden på hotellet bidrog till att ca 90 % av vår tid spenderades antingen på hotellrummet där vi bara kunde mysa och umgås, eller på någon bra restaurang där vi åt god mat! Det enda undantaget gällande bra restauranger måste väl vara en restaurang i latinska kvarteren, vars musslor gav Sanna en smärre matförgiftning.
Vad gjorde vi annars då? Jo, i fredags fick vi ju träffa vår egen favorittysk Mirka! Vi satt och pratade i ett par timmar på en restaurang och även fast det var alldeles utomordentligt trevligt så är jag rädd att jag kanske pratade lite för fort för vår vän, vars svenska numera är lite ringrostig.
I lördags var jag och Sanna på musée du quai Branly, som uppvisade en ytterst intressant utställning om amerikansk och afrikansk historia, som tyvärr alltför ofta hamnar i skuggan av den västerländska barocken och renässansen. Nu när jag skriver om lördag så får jag ju absolut inte glömma bort att nämna att detta var vår 2-årsdag! Vi firade genom att äta på en lite lyxigare restaurang vid namn La Coupole. För er som är intresserade av historia kan jag nämna att den grundades år 1805 av en viss härförare vid namn Napoleon Bonaparte. Åter till det fantastiska faktum att jag och Sanna nu spenderat hela 2 år med varandra! Somliga kan tycka att detta borde firas med pompa och ståt, med blommor, presenter och annat ståhej, men saken är den att det enkla faktum att vi faktiskt fick vara med varandra överskuggade allt annat och förvandlade det till pyttesmå bagateller.
I söndags for vi en sväng på Svenska Kyrkan där vi såg det romantiska dramat A Walk to Remember. I princip direkt efter filmen var slut slog Sannas matförgiftning till, glad alla hjärtans dag! Efter en del möda tog vi oss tillbaka till hotellet där vi vilade upp oss inför middagen som intogs på en alldeles utomordentligt bra restaurang vid namn Auberge de Venise.
I måndags var vi tragiskt nog tvungna att checka ut från hotellet och bege oss till Bailly där vi helt enkelt tog det lugnt och lekte lite med fyraåringen Sanna tar hand om, efter att vi hämtat upp honom från skolan vid femtiden. Vid sjusnåret var det dags att säga farväl och jag insåg då att en helg är alldeles för kort tid att träffas, det var jobbigare än jag trodde att säga hejdå och sekunden jag satte mig på tåget in till Paris kände jag hur jag redan började sakna henne. Nu blir det att se fram emot nästa gång vi träffas, vilket blir antingen i slutet av mars eller april!
Let's Run, Run, Run
Det har nu kommit till den olidligt jobbiga punkten på dagen då det snart är dags att fara ut och springa, det känns som att varje fiber i kroppen stretar emot och försöker komma på anledningar att låta bli. Det är kallt ute, du kan skippa - bara idag, det är jobbigt, det är tråkigt, du sprang ändå igår, osv. På något vis lyckas jag ändå (oftast) ta på mig träningskläderna och ge mig ut på vägen.
Jag har även lyckats lokalisera det lokala gymet, så nu blir det till att börja försöka klämma in 3-4 pass i veckan där med. Time to pump it up!
Jag har även lyckats lokalisera det lokala gymet, så nu blir det till att börja försöka klämma in 3-4 pass i veckan där med. Time to pump it up!
A Day in Little Sweden
Denna synnerligen härliga och kalla dag har till största delen spenderats i de svenska kvarteren vid Marylebone. En hel del svenska varor inhandlades på den underbart trevliga butiken Totally Swedish och sedan sveptes ett par öl i baren the Harcourt Arms samtidigt som jag och Tina (samt även, för en liten stund, Erik) avnjöt lite Elitserie hockey via barens plasma-tv! Underbart kul att se hockey igen, synd bara att de inte visade den ack så mycket mer intressanta matchen mellan Skellefteå och Luleå!
My Adventure in Windsor
Det var torsdag kväll och det är puben som gäller! Det börjar märkas att jag numera bor i England, vem far egentligen till puben på en torsdag?! Nåja, brittisk som jag är så blev jag självklart peppad på det hela och såvida tog jag bilen och körde iväg mot den underbart vackra staden Windsor. Staden grundades under medeltiden och är byggd runt en stor borg (ja, det ser lika coolt ut som det låter), jag har redan nu bestämt mig för att återvända dit någon dag och upptäcka området lite bättre.
Nåväl, tillbaka till puben! Glad i hågen körde jag in i Windsor, upptäckte den stora borgen och parkerade lydigt i närheten av den plats min GPS sade åt mig att stanna på. Fortfarande lika uppspelt steg jag ut ur bilen och började leta efter puben, men ack! Den fanns inte att beskåda, modigt gick jag fram och frågade ett par unga damer om de kunde vara så vänliga att hjälpa mig. Det gjorde de gärna, men det svar jag fick var inte glädjande. Puben ligger i Eton, sa dem, du är på helt fel ställe! Sakta kände jag hur irritationen började bubbla upp inom mig, med raska steg återvände jag till bilen och knappade in "Eton" som destination, avstånd - 7 miles (12 km). Frustration och ilska härjade i mitt bröst, men jag körde bestämt mot min nya destination och efter ca 20 mins bilfärd samt liteextra hjälp kom jag slutligen fram till baren! Väl därinne möttes jag av ett muntert gäng som hade börjat undra om jag skulle dyka upp någon gång. Lättnaden spred sig snabbt, och trevligt hade jag också!
Det är inte ofta att jag som kille blir bjuden på drickat när jag är ute, men tydligen så händer det även mig ibland! Tyvärr så var jag tvungen att ta det lugnt eftersom jag som bekant körde bil och efter att ha öppnat med en öl fick jag lov att hålla mig till Coca Cola under resten av kvällen. Vägen hem gick betydligt snabbare och jag fick även höra att min färd till Eton hade kunnat gå så mycket enklare om jag bara promenerat. Nu undrar ni kanske vad som menas med detta? Jo, så här är det! Tydligen är Windsor och Eton sammankopplade genom en gångbro och promenadavståndet mellan den plats jag varit på flera timmar tidigare och puben var bara 5-10 min, om man vill köra bil måste man köra runt hela staden dock och detta tar som bekant över 20 min. Fantastiskt.
Elitserien imorrn på the Harcourt! Bara att tagga till!
Nåväl, tillbaka till puben! Glad i hågen körde jag in i Windsor, upptäckte den stora borgen och parkerade lydigt i närheten av den plats min GPS sade åt mig att stanna på. Fortfarande lika uppspelt steg jag ut ur bilen och började leta efter puben, men ack! Den fanns inte att beskåda, modigt gick jag fram och frågade ett par unga damer om de kunde vara så vänliga att hjälpa mig. Det gjorde de gärna, men det svar jag fick var inte glädjande. Puben ligger i Eton, sa dem, du är på helt fel ställe! Sakta kände jag hur irritationen började bubbla upp inom mig, med raska steg återvände jag till bilen och knappade in "Eton" som destination, avstånd - 7 miles (12 km). Frustration och ilska härjade i mitt bröst, men jag körde bestämt mot min nya destination och efter ca 20 mins bilfärd samt liteextra hjälp kom jag slutligen fram till baren! Väl därinne möttes jag av ett muntert gäng som hade börjat undra om jag skulle dyka upp någon gång. Lättnaden spred sig snabbt, och trevligt hade jag också!
Det är inte ofta att jag som kille blir bjuden på drickat när jag är ute, men tydligen så händer det även mig ibland! Tyvärr så var jag tvungen att ta det lugnt eftersom jag som bekant körde bil och efter att ha öppnat med en öl fick jag lov att hålla mig till Coca Cola under resten av kvällen. Vägen hem gick betydligt snabbare och jag fick även höra att min färd till Eton hade kunnat gå så mycket enklare om jag bara promenerat. Nu undrar ni kanske vad som menas med detta? Jo, så här är det! Tydligen är Windsor och Eton sammankopplade genom en gångbro och promenadavståndet mellan den plats jag varit på flera timmar tidigare och puben var bara 5-10 min, om man vill köra bil måste man köra runt hela staden dock och detta tar som bekant över 20 min. Fantastiskt.
Elitserien imorrn på the Harcourt! Bara att tagga till!
Note to: Self
När du river morötter (eller någon annan ätbar ingrediens för den delen) mot ett rivjärn så är det endast, jag upprepar, endast(!) morötterna du ska gnugga mot rivjärnet. Åter igen - Endast morötterna, INTE tummen.
Uppfattat? Bra, now get out of here!
Uppfattat? Bra, now get out of here!
True Love
Pulsen är lätt förhöjd, stämningen på topp och mysfaktorn skjuter i taket när man sitter i ena hörnet av soffan med alla sinnen på spänn. Ni gissade rätt! Det handlar om att lyssna på webradion när Skellefteå AIK krossar Färjestad!
Eye of the Tiger
Finns det någon skönare låt att vara ute och springa till än Survivors Eye of the Tiger? De lärda debatterar ihärdigt om frågan och det verkar som att det faktiskt inte finns det!
Det finns inte många saker jag gillar med att springa, men den vackra engelska landsbygden, den kyliga luften som sliter friskt i kläderna när man forcerar terrängen med lätta steg och den lilla extra energi som man får av lite peppande musik kan faktiskt ge dig nog mycket energi för att vilja studsa omkring med armarna högt uppsträckta i luften i en segerrik gest när du kommit i mål. Det kan faktiskt till och med ge dig nog mycket motivation för att göra om denna annars så omänskligt tråkiga och tröttsamma träningsform 3-4 gånger i veckan.
Det är omöjligt att förutse hur länge jag kommer att lyckas behålla denna motivation och energi, men med tanke på hur samtliga tidigare försök till att börja springa regelbundet har slutat i riktiga praktfiaskon så får jag väl anse mig ha tur om det håller i sig i några veckor. Om jag har lite extra tur så kan den vackra omgivningen få mig att fortsätta någon vecka längre i alla fall.
Det finns inte många saker jag gillar med att springa, men den vackra engelska landsbygden, den kyliga luften som sliter friskt i kläderna när man forcerar terrängen med lätta steg och den lilla extra energi som man får av lite peppande musik kan faktiskt ge dig nog mycket energi för att vilja studsa omkring med armarna högt uppsträckta i luften i en segerrik gest när du kommit i mål. Det kan faktiskt till och med ge dig nog mycket motivation för att göra om denna annars så omänskligt tråkiga och tröttsamma träningsform 3-4 gånger i veckan.
Det är omöjligt att förutse hur länge jag kommer att lyckas behålla denna motivation och energi, men med tanke på hur samtliga tidigare försök till att börja springa regelbundet har slutat i riktiga praktfiaskon så får jag väl anse mig ha tur om det håller i sig i några veckor. Om jag har lite extra tur så kan den vackra omgivningen få mig att fortsätta någon vecka längre i alla fall.
