Adventures of Elias - the Seizing of London

P.g.a bristande uppmärksamhet under den senaste tiden har jag tyvärr låtit bloggen förfalla. För er som inte är bekant med detta så kan jag meddela att till skillnad från människor överlever inte bloggar på mat och vatten, de behöver omtanke, uppmärksamhet och vård.

Det som hänt under den gångna veckan är som följande:

Söndag:
Kinesiskt nyårsfirande i London. Underhållningen var stundtals bedrövande mediokert, men umgänget var trevligt, folkvimmlet härligt och utsmyckningarna var rent ögongodis.

 

En sak lär man sig snabbt om England och det är att det verkar regna varje dag. Men man vänjer sig inte vid det, nej, det är precis lika deprimerande varje gång man kollar ut genom fönstret och ser den grå himlen och den blöta marken som ständigt invaderas av nya vattendroppar.

Nyårsfirande i Chinatown idag, ska bli superkul! Förhoppningsvis förstörs det inte av regnet.

Det är pizzakväll och jag känner hur saliven formligen börjar rinna av den utsökta doften. 10 min kvar i ugnen!

Jag känner att jag måste börja med att be om ursäkt för att jag försummat bloggen på samma sätt som John Goodman försummar sin kropp. Till mitt försvar kan jag dock hävda att det dels faktiskt är lite jobbigt att skriva och även att jag varit utan internet fredag-måndag. För att gottgöra er kära läsare och er (säkerligen) numera omåttliga törst efter information om mitt liv, kommer jag nu skriva två inlägg om vad som hänt under denna period av tystnad!

Min resa till Paris påbörjades som bekant i fredags när jag klockan 09:25 steg på tåget i Gerrards Cross för att sedermera (efter en del byten av tåg, givetvis) anlända i Paris klockan 15:50, lokal tid.

Hotellet jag och Sanna valt att bo på denna gång hette Villa Modogliani och ligger i närheten av Tour Montparnasse. Hotellet låg fantastiskt bra till på en lugn gata och hade dessutom en egen innergård som ljudisolerade hotellet fantastiskt bra, hotellet var fräscht, snyggt, praktiskt och hade utomordentligt trevlig personal. Den enda nackdelen var egentligen sängarna som varken hade täcken eller lakan, utan endast filtar. Seriöst, varför filtar?! Nåväl, den i övrigt så höga standarden på hotellet bidrog till att ca 90 % av vår tid spenderades antingen på hotellrummet där vi bara kunde mysa och umgås, eller på någon bra restaurang där vi åt god mat! Det enda undantaget gällande bra restauranger måste väl vara en restaurang i latinska kvarteren, vars musslor gav Sanna en smärre matförgiftning.

Vad gjorde vi annars då? Jo, i fredags fick vi ju träffa vår egen favorittysk Mirka! Vi satt och pratade i ett par timmar på en restaurang och även fast det var alldeles utomordentligt trevligt så är jag rädd att jag kanske pratade lite för fort för vår vän, vars svenska numera är lite ringrostig.

I lördags var jag och Sanna på musée du quai Branly, som uppvisade en ytterst intressant utställning om amerikansk och afrikansk historia, som tyvärr alltför ofta hamnar i skuggan av den västerländska barocken och renässansen. Nu när jag skriver om lördag så får jag ju absolut inte glömma bort att nämna att detta var vår 2-årsdag! Vi firade genom att äta på en lite lyxigare restaurang vid namn La Coupole. För er som är intresserade av historia kan jag nämna att den grundades år 1805 av en viss härförare vid namn Napoleon Bonaparte. Åter till det fantastiska faktum att jag och Sanna nu spenderat hela 2 år med varandra! Somliga kan tycka att detta borde firas med pompa och ståt, med blommor, presenter och annat ståhej, men saken är den att det enkla faktum att vi faktiskt fick vara med varandra överskuggade allt annat och förvandlade det till pyttesmå bagateller.


I söndags for vi en sväng på Svenska Kyrkan där vi såg det romantiska dramat A Walk to Remember. I princip direkt efter filmen var slut slog Sannas matförgiftning till, glad alla hjärtans dag! Efter en del möda tog vi oss tillbaka till hotellet där vi vilade upp oss inför middagen som intogs på en alldeles utomordentligt bra restaurang vid namn Auberge de Venise.

I måndags var vi tragiskt nog tvungna att checka ut från hotellet och bege oss till Bailly där vi helt enkelt tog det lugnt och lekte lite med fyraåringen Sanna tar hand om, efter att vi hämtat upp honom från skolan vid femtiden. Vid sjusnåret var det dags att säga farväl och jag insåg då att en helg är alldeles för kort tid att träffas, det var jobbigare än jag trodde att säga hejdå och sekunden jag satte mig på tåget in till Paris kände jag hur jag redan började sakna henne. Nu blir det att se fram emot nästa gång vi träffas, vilket blir antingen i slutet av mars eller april!

Den här dagen blandar och ger. Jag kan väl börja med det dåliga för att avsluta med lite sprudlande glädje!

I princip det första som hände på morgonen var att jag repade bilen. Extra tråkigt med tanke på att det egentligen inte är min bil och jag har bara haft den i 3 veckor. Varenda gång jag ser på reporna mår jag dåligt och känner för att spy lite och jo, värdmamman vet inte om det eftersom hon inte kommit hem än. Hon brukar vara väldigt förstående och förnuftig, så förhoppningsvis tar hon det rätt bra ändå.

Det har nu kommit till den olidligt jobbiga punkten på dagen då det snart är dags att fara ut och springa, det känns som att varje fiber i kroppen stretar emot och försöker komma på anledningar att låta bli. Det är kallt ute, du kan skippa - bara idag, det är jobbigt, det är tråkigt, du sprang ändå igår, osv. På något vis lyckas jag ändå (oftast) ta på mig träningskläderna och ge mig ut på vägen.

Jag har även lyckats lokalisera det lokala gymet, så nu blir det till att börja försöka klämma in 3-4 pass i veckan där med. Time to pump it up!